Kyrkogården finns markerad på en karta från 1699 och är då placerad intill det som anges som en förfallen skans. Skansens läge har kunnat lokaliseras ganska väl och finns beskriven i en särskild skrift.
Gravhällen är rektangulär, liggande och av kalksten. Inskriptionen är enkel och utan kors och liknande. Den aktuella gravhällen kan vara tagen från den förfallna skansen. I denna fanns ursprungligen en förläggningsbyggnad där sådana hällar kan ha funnits.
Från senmedeltiden till början på 1700-talet var liggande gravhällar vanligast och förekom i huvudsak vid begravning av förmögna personer. Hällarna var stora och rikt utsmyckade med text och symboler. Vanliga människors gravar utmärktes av en liten gräskulle och/eller ett träkors. Dessa gravar är därför försvunna sedan länge på våra kyrkogårdar.
Slutsatsen är att Nils Ersson måste ha haft relativt förmögna anhöriga som haft möjlighet att ordna med hans grav och gravhäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar